Den här dagen
för 37 år sedan
stod regnet
som spön i backen.

Du skulle ha hämtat mig kl.8.

Jag försov mig och
vaknade med en känsla av att jag missat något.

Vi skulle till Köpenhamn med alla kompisar.

Kvällen innan hade jag varit svartsjuk,
gått iväg med en gammal pojkvän,
för att jag var sur.
Jag hade hett temperament redan då.

Tänkte
att det var därför
du inte
kom,

men
så
var
det
inte.

Några minuter efter
mitt uppvaknande
ringde jag och
din mamma svarade.
Det var första gången
jag talade med henne.

Hon berättade
att du
i regnet
på väg
till mig
kört rakt in i himlen.

Ja hon uttryckte det inte så,
men du hade vurpat med bilen.

Jag var femton och
förbannade
mitt hjärta att
det fortsatte
slå