Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Björndansen


Så fick han henne intill sig. På dansbanan. I dansen. Det var som att gå över gränsen till ett varmare land. Han hade förstått att det skulle vara annorlunda än att bara byta några ord, men inte så här. Det ullade sig i bröstet på honom.
    Det kunde han förstås inte prata om, han sökte det välbekanta, sa något om höskörden. Men orden rev och strävade i halsen.
    Hon sa ingenting, slöt bara ögonen och lutade sig mot honom, flöt med i stegen. Det var vals.
    Så lyfte hon på huvudet och han mötte hennes blåa blick.
   
Att du kan dansa, sa hon. Du har visst varit med om en hel del?
    Det hade han inte. Men han kunde inte säga sanningen: ”mor har lärt mig”.
   
Nej, sa han. Jag har aldrig dansat... så här.
    Det var uppenbart sant. Ändå måste hon säga emot, retas och pröva.
   
Åjo, du har nog... Hon fyllde inte i meningen.
    Det föll honom in att han kunde säga vad han direkt tänkte på.
   
En gång mötte jag en björn i skogen. Det här är något liknande.
    Hon skrattade till.
   
Är jag en björn?
   
Ja.
   
Var du inte rädd?
   
Jo.
    Det var ett glädjefyllt samtal. Och allvaret fanns som en liten planta i glädjen.
   
Är du rädd för mig?
   
Nej.
    Valsmelodin dog ut. De stod kvar på dansgolvet. Han höll hennes vänsterhand i sin högra.
   
Så säger du till alla flickor.
   
Att de är björnar?
   
Ja.
  
Nej, du är den första. Eller ja, den andra... björnen.
   
Men du är väl jägare?
   
Nej. Det har du nog hört, att jag inte jagar. Och definitivt inte björnar.
    Hennes leende, ögon, ansikte, det var fräknar i det.
   
Så jag går säker då, menar du?
   
Det hoppas jag. Om du håller dig undan från de där stöddiga karlarna med bössor.
    Fyrmannaorkestern började nu spela något som man beskrev som en finsk tango. Det var inget som köksgolvsundervisningen där hemmavid hade innehållit. Han höll mycket löst i hennes hand, ifall hon ville se sig om efter en annan kavaljer. Men hon höll fast – och de lämnade dansgolvet.
   
Ska vi gå till Kullen? sa han.
    Hon nickade. Kullen var en höjd knappt ett hundratal meter från dansbanan. Därifrån hade man en vy över sjön, i vilken solnedgångshimlen kunde spegla sig. Den öppna terrängen utan buskar och skrymslen gjorde att man kunde besöka Kullen utan att anständigheten behövde äventyras.
    Han visste inte vad hon väntade sig av honom och natten, han gladdes bara av den blommande känslan. De gick tysta hand i hand – och hittade en sittplats på ett ställe där urberget stack fram Där nere var sjön rödskimrande av det försvinnande solljuset.
   
Jag har lufsat med dig, sa hon. Nu får du förklara: på vilket sätt är jag en björn?
   
Det är omtumlade att dansa med dig. Och att vara med dig.
   
Omtumlande?
   
Ja, det är som att du kunde fälla mig till marken.
   
Hur då? Hon höll fram handen som för att visa att den inte var någon björntass.
   
Med dina ögon. Med ditt leende. Och om du brummar...
   
Så skulle du väl kuta iväg det snabbaste du kunde.
   
Nej, jag skulle falla till marken – och spela död. Det är visst så man ska göra...
   
Var det vad du gjorde?
   
När jag mötte björnen? Nej, jag försökte se henne i ögonen – och backade försiktigt. Jag vågade inte vända mig och springa. De är snabbare än man tror. Och jag funderade på vem som var bäst på att klättra i träd.
   
Vad hände?
   
Björnen vände om och lufsade iväg.
    Leendet fanns hela tiden hos henne. Nu blommade det upp lite extra.
   
Om jag brummar vill jag hellre att du spelar död. Då går jag fram och nosar på dig.
    De begrundade båda detta samlevnadsscenario. Så sa hon:
   
Har du någonsin kysst en björn?
    Han såg lite rädd ut. Ändå:
   
Nej. Men jag skulle gärna försöka.

 




Prosa (Kortnovell) av Tommy M
Läst 251 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2018-08-02 20:38



Bookmark and Share


  Aisha VIP
..jättefin skrivet...från en ny vinkel, du håller kvar läsaren till sista bokstaven...och jag vill gärna veta mer...
/A.
2018-08-07

  Magdalena Eriksson VIP
Jättefin charmig historia. så lättsam på ett unikt sätt .jag tar den till mig som en hälsning från de fina stundernas glänta där björnar och svanar blir modiga och kysser innerligt.
2018-08-04

  thyra
Ljuvlig historia!
2018-08-03

  Nanna X
Å så söt! Får mig att tänka på en skånsk låt som heter just Björndansen och som jag inte kommer på just nu. Och på Hjalmar Söderbergs novell Kyssen.
2018-08-02
  > Nästa text
< Föregående

Tommy M