Han hade blivit varg. Det var härligt och mysigt, när han tumlade omkring med sina syskon.
    Men sedan var det inte så coolt, som han hade hoppats. Trots sitt charmerande grin hade han mycket begränsad framgång hos damerna. Och jobbet var ett slitsamt hundgöra. Oftast var han hungrig som en sådan han var.
    Själva dödandet var förstås lustfyllt. Och ätandet. När det var fullmåne kunde det rent av vara romantiskt. Läge för opera.
    Men oftast var det tomt i kylskåpet. Han hade inte ens något. När han någon gång var mätt, kunde han fundera över sin livsstil. Fanns det verkligen ingen annan tillvaro?
    Tidigare släktingar till honom hade börjat samarbeta med de hemskaste rovdjuren. Eller samarbeta, det verkade vara någon sorts slaveri. Men dessa domestiker bodde numera i mysiga lyor, med centralvärme. De slapp frysa.
    Fast något sådant låg inte för honom. Nån jävla ordning får det vara på en varg.