Så många tårar jag har fällt för dig.
Så många texter jag har skrivit om dig.
Så många gånger jag har velat ta upp telefonen och ringa dig.
Så många gånger jag har behövt se dig.

Du är en del av mig. Och ska du försvinna från mig måste jag ta en del av mig själv. Jag kan inte. Jag känner dig så. Du är i varenda nerv. Jag känner dig i varje kroppsdel.

Jag undrar om du tänker på mig. Om du känner samma. Om jag är en del av dig. Jag vill bara se dig. Bara prata med dig. Det gör så ont. Du försvinner aldrig och jag har försökt. Det har jag. Ibland tror jag att du kanske inte ska försvinna. Men om jag inte ens kan prata med dig varför är du i mina celler?

Jag önskar att du visste detta, att du kände samma. Jag vet inte vad det är du ska känna men jag vet att jag behöver dig. Dumma dig.