lite torka igen
försöka dikta lite och sen
dricka lite vin
det kan ju få fart på poesin

lite rödvin får mig att slappna av
släppa lite på alla krav
på att det ska bli så jävla bra
allt man skriver behöver inte vara mycket att ha

det är viktigt att skriva mycket
och jag har ju behov av att lätta på trycket
få utlopp för mina tankar och min frustration
ibland blir det fakta, ibland fiktion

att skriva är för mig främst terapi
jag skriver i hopp om att en dag bli fri
från min ångest och från mina demoner
och jag hoppas också att mina kreationer

ska hjälpa andra och ge lite tröst
jag kan bli en som ger psykisk ohälsa en röst
och varför inte också ett ansikte?
och om det är så att jag får dåligt rykte

så då må det vara hänt
förr eller senare kommer det att bli känt
att jag inte mår så bra alla dagar
jag vet att det är mot alla oskrivna lagar

psykisk ohälsa får man inte tala om
man ska bara bita ihop oberoende av vad man går igenom
”helt bra” ska man säga om nån frågar hur man mår
man ska hålla allt för sig själv, i tysthet slicka sina sår

och fast man skulle komma ut med hela skiten
breda ut allt till allmän beskådan, till sista pusselbiten
skulle nån sist och slutligen se?
jag tror inte det skulle bli nån succé

fast man undrar om man är riktigt klok
hjälper det inte att vara en öppen bok
i en värld där ingen längre läser
att lämna ut allt innefattar inga större fadäser