Vilar vid kanten
och faller
handlöst in i
sammetslen
varm
mörk
evighet

dina ögon
din själ

för mig till
outgrundligt
paradis

fylls till
sista cell
utav
världens vackraste
språk

utan att ett endaste
ord
kan lämna
min andedräkt

bara färdas
förundrad
hänförd
euforisk
längs livets
skönaste vandring