Det grova nätet spänner sig över världen för att fånga den.

Jag faller ner på knä med händerna knutna som i bön, men låter de sedan falla till marken.

Naglarna skrapar i jorden.

Tusentals kranium ligger utspridda och tornar upp sig i ett berg som når ända till himlen och slukas av molnen.

Blänkande glimmar av stål skymtar mellan träden djupt där inne i mörkret.

Jag går över en krackelerad spegel.

Ser mig själv och den mörka himlen.

När min fötter lämnar spegeln reser den svävande på sig och börjar rotera.

Jag hör musik.

Musik musik musik, en oändlighet av musik.