Stan är liten
och en promenad blir aldrig lång
men jag och mina rödsprängda ögon
slipper åtminstone en massa folk
Vid rådhuset vajar flaggorna
Jag är på alla sätt mitt i
Småstadskille med en krossad storstadsdröm
Fördriven men fri

Förlåt mig
Jag har ångrat mig, sen ångrat mig igen
Det här är ändå alltid hem
Förlåt mig

Stan är liten
och en nyhet här blir alltid stor
Det behövs inte särskilt mycket för en blick
ändå har jag alltid fått behålla den roll jag tog
I ån speglar sig de gamla trähusen
som de gjort i flera hundra år
Mina föräldrar bor kvar på samma gata
Det är skönt när man äntligen förstår
vad man har
Vid fontänen sitter A-lagarna kvar
De har åtminstone varann
Att Västerbron är vacker i solnedgången
såg jag först efter dagen du försvann

Förlåt mig
Jag har hatat dig så många gånger, sen älskat dig igen
Det här är ändå alltid hem
Förlåt mig
Jag har ångrat mig, sen ångrat mig igen
Jag har bränt iväg längs motorvägen
men det här är ändå alltid hem

Det verkar stämma, det de säger;
du blir aldrig profet i din egen stad
men när jag åker över ån
är det skönt att känna att jag är jag

Det här är jag