Bakom fasaden rör sig mörka hotfulla skuggor
Ångesten river i själen så att den blöder
Utåt syns ingen skillnad, än så länge

Jag känner väl igen mina kamrater
De heter Ångest, Depression och ensamhet
Diagnosen heter numera Emotionellt instabilt personlighetssyndrom

Så trots allt så är jag inte ensam
Jag har mina demoner kvar inom mig
De gnager sakta sönder min fasad

Mina demoner är hungriga och vill ha blod
Att kämpa gör mig trött, så trött att jag inte orkar
Natt som dag mina demoner sover aldrig

Jag vet vad som kommer ske
Hur jobbigt det är då allt ännu en gång rämnar
Att varje minut blir en evighet av smärta

Varje andetag blir tyngre än det förra
Varje dag blir gråare och längre
Tröttheten hotar att bli mig övermäktig

Ångesten som jag en kort tid sluppit
Kommer nu tillbaka med full kraft
Den sätter sina klor i min själ

Kriget med mig själv fortsätter