Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Stranden

jag står på en strand vid havet
med den mjuka sanden mellan mina tår
vågorna rullar lättsamt in
och sköljer över mina fötter
när vågen drar sig utåt igen
så tar den med sig lite av sanden
på sin väg tillbaka till havet
solen börjar gå ner och färgar hela himlen
med så många spektakulära färger
olika nyanser som gör världen så vacker
tiden tycks plötsligt sakta ner
naturen verkar vara i symbios
allt verkar ha sin egen plats
en mening med sin existens
det ena kan inte finnas utan det andra
inom mig börjar en känsla ta över
jag känner hur den sakta växer
hur den tar form och fångar mina sinnen
allt ljud försvinner
som om hela världen plötsligt blivit stum
ljudet av vågorna har tystnat
vindens spel i gräset är nu ljudlöst
det blir svårare att andas
tårarna bränner bakom ögonlocken
mina knogar vitnar då jag knyter mina händer
jag knyter dem och sen slappnar av
om och om igen nästan som i trans
ett försök att få mig att slappna av
samtidigt så tvingar jag bort tårarna
de bränner bakom mina ögonlock
tanken på en mening i tillvaron är så jobbig
jag har aldrig riktigt funnit min plats
i en värld som ständigt skiftar
jag förlorar mig själv om och om igen
meningen med min existens
verkar omöjlig att hålla fast vid
som då vattnet drar med sig sanden ut i havet
så kan jag inte stoppa den känslan
som ständigt drar med mig
ut i havets djup som hotar att dränka mig
där stormarna härjar
och hajarna letar efter nästa byte
allt som egentligen inte är så viktigt
blir så stort och omöjligt
jag förlorar mig mer och mer
tills jag äntligen kan andas igen
djupa, skakiga och rossliga andetag
ångesten lämnar mig sakta
flyter ut i havet och försvinner
ljuden kommer tillbaka
vindens lek i gräset
havets vågor som sakta omfamnar mina fötter
allt verkar lugna ner sig
stormen i mitt bröst har försvunnit
tårarna rinner sakta ner för mina kinder
droppar ner i vattnet
äntligen släpper allt
och nu verkar allt ljusare igen
himlens färger sveper bort det sista av min sorg
lugnet har nu svept in mig i sin värme
jag tar ett djupt andetag
sakta börjar jag gå längst med stranden
så snabbt alla känslor vänder inom mig
det har alltid varit så, ända sedan jag var liten
en blandning av harmoni och kaos
innanför min bröstkorg




Fri vers (Fri form) av LonelyDreamer
Läst 219 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-12-08 23:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

LonelyDreamer
LonelyDreamer