med tungt hjärta
står jag vid ett stup
jag kan inte längre flyga
mina vingar är brutna
så jag faller snabbt
mot det jag bara vill glömma

rädslan bränner hål i min själ
och just nu är jag svag
helt hjälplös
ty känslorna
som håller mig fast
hårt och kallt
med sina vassa klor
smutsar ner
det som en gång var kärlek

svartsjukans pilar
genomborrar mitt bröst
och svart rinner mitt blod

det som en gång gav styrka
suger nu ut all energi
och lämnar mig kraftlös
hungrig efter något mer
känslan av att få vara hel

istället för det jag verkligen vill ha
så låter jag ensamheten
fylla tomrummet
som du lämnat i min själ
och det som en gång var vackert
är nu helt borta
och allt jag kan göra
är att le ett sprucket leende
som inte betyder något