Ser ut över gärdet genom åldrade fönsterglas med vitmålad spröjs du vet sådana gamla fönster som förändrar verkligheten lite grann det som blir litet förstoras upp en smula och tvärtom tänker man inte på det kan man säga osanningar om livet utanför helt i god tro hur som helst där kan man bli sittandes timme efter timme speciellt regntunga dagar skogen rör sig eller är det jag vinden rusar omkring i trädtopparna och ställer till tänker funderar tittar kanske glor eller stirrar finns men inget av det jag minns tror det kallas dagdrömmeri slösar med tiden den enda jag verkligen äger tar bara vila för att hämta en kaffe kanske att jag öppnar fönstret och släpper in ett liv doften av blom och mylla lockar mig kanske att rummen fylla ut sipprar en tanke rinner längs rutan till blecket ner möter regndroppen och fortsätter till jorden utan att egentligen någon ser sugs upp av rötter och plötsligt står för dina fötter så det är här du är! en hastig klarhet eller möjligen insikt kan det ha varit men nej jag sitter fortfarande kvar medvetet frånvarande i närvaron tills mörkret faller och magen kurrar