Jorden utanför doftar ännu av solvärmens sötma
I lakanen ligger du ännu fast din kropp stressar fram
Jag ser din längtan ringla sig som en orm ner under täcket
Rädslan för drömmen smakar ännu fadd mellan rummets tomma väggar
Värmen från din kropp har lämnat spår på väggen
Jag smeker långsamt längs den vitkalkade skrovliga ytan
Mina händer över dina lämnar ögats inre ingen ro
Återigen blossar min kropp upp medans sinnet ser djupet i dina ögon
Blanka,svarta ser de upp, rätt in i min stjärnhimmel
Jag plockar ner de vackraste mest strålande
där jag sitter kvar i fuktdrypande gropar av min längtan

Kampen mellan ormen och groparna lämnar ingen av oss ro