Jag hörde härskarens cymbaler
över konungsbroar eka
genom hamnens skamportaler,
genom vithetsvågor veka,
jag ville vill, har längtat leka
förlöst i färgeströmsspiraler
men mänsklighetens mängd ses peka
skelettiskt emot sotkanaler.

Jag kan ej se kanalkulören
djupna under lödderljuset
för varje våg jag når med fören
krossas bloss till ytringskruset,
min bog blir smog, mitt gräs är gruset
förrän jag mot fören hör en
cymbal medsynka syningsbruset
förtrollad inför gyllenkören.

Förgyllnad är den förcymbalen
som min drömda strömdans drev,
förhärsknad härskar synkanalen
där min längtanslek mig blev
apart och svart, varthän jag vart,
varthän min kluvna för än klev
på skelettseglats, mot bättre plats
så fördes den mot skamportalen
förskrämd, uppdämd, utskämd och skev.