Jag rör vid dina tårar
som målat ett fyrverkeri
på den sista nattens
immiga draperi

Känner du fukten
som fryser
uti nattens sceneri

jag ser älvor
som dansar
i trance

för att tjäna
sitt hjärtas
dekadans

Trasiga skärvor
av glas

skär uti
nerver
extas

Sotens tjärsvarta öga
synar var eviga söm
Mellan ångest
gryning
och sömn

Till slut brister
mitt kyliga svek
längs vägen
där kanten är vek

Stranden döljer
i vattnets spår
ostron som släcker
känslornas vår
i glimrande pärlemor
med vassaste
krossade skal