Fladdra, fjärilsvingar, flykta!
Här går vårens bårar bort,
här är nektarnästen lyckta
och höstflödens nöd ej röd
men död,
död som sommarsorlets sort!
Där var härskarns färskhetshumla
förbi i biets skrin om honung
som rumlade till rum att tumla
omkring i vingbefjättrad konung
och ju mindre aggressiv
desto mera döms ditt liv.

Visste vi, du hade vingar
av savsvibratets fibernät?
Kanske, men ditt fladder klingar
ut i tjutets ruta tät.
Mjukhetssjukt här uppenbaras
mönstersöm för monstret hårt
där var färde är å faras.
Fladdra, fjärilsvingar, flykta!
Fort från fönstren innelyckta
innan djup förbi blir vårt.