Ibland så möter man en människa
som driver konstnärsandan halvt från vettet -
vars innerdjup uppglimmar som en skatts
i symbios med anletsdrag och sättet,
där alla bitar fallit helt på plats
och man vill liksom måla själsporträttet
i canvasdrag där evigheten danas
hos det som i ett nu endast kan anas.

Ibland så möter man en människa
och man vill liksom fånga hennes väsen
i något större än sin egen blick -
i tavlans djup, och drömteaterpjäsen,
ett enda verk, att söka hennes skick;
ett konstförsök, att hänfört föra Jorden
till samandakt, och Hennes prakt beundra,
men jag kan bara knapphänt konst av orden
och därför blir dig dikter närmast hundra.

Ibland så möter man en människa som ovan
och denna människa är Du,
och vad jag en gång lovat Dig av gåvan
det skänker jag Dig ödmjukt nu.