Det blev sent igår. Ljuset sipprar in genom linnegardinen. Jag kan se solen reflekteras i huset mitt emot. Katten min har pratat med mig på alla tänkbara språk. Jag har hört, men inte lyssnat. Till slut använde hon kroppsspråket och kissade i min säng. Då kunde jag inte längre ignorera hennes behov.

Nu snurrar tvättrumman och jag bäddade om. Blommigt rosa täcke och lakan med monogram och vacker skir spetsbård täcker min nakna kropp. Mina fingrar följer mjukt de upphöjningar som bokstäverna bildar och jag förflyttas till en svunnen tid.

Det är tidigt 70-tal på söderslätt i Skåne i den lilla byn V Virestad. I kökssoffan i byns största gård ligger jag i ett stort, mjukt fjäderbolster med just samma
bäddning som nu.
Lite styvt men svalt och tryggt. Det är kväll och ett gulaktigt sken sprids från taklampan över vaxduken som döljer allt utom benen på köksbordet.

Tant Anna, min gudmor och en annan tant putsar ägg med fuktig linnetrasa och pratar lågmält. Sen läggs äggen i vita papperspåsar, ett tjog eller ett halvt tjog brukar det bli i varje. Den röda spritpennans doft letar sig in i min lilla näsa och jag klipper med ögonlocken.

På lördagsmorgonen transporteras äggpåsarna i avlånga spånkorgar i den beige Volvo Amazonen till marknadstorget med draken i Trelleborg.

En strid ström av damer kommer fram och hämtar sina veckoägg, de som jag varit med om att plocka hos hönsen dagarna innan. Damerna samtalar en stund med Tant Anna och ler mot mig.

Jag ler åt minnet och njuter än mer under det gamla lakanet. Det har ljusnat nu.
Det är lördagmorgon. Det blir ett ägg till frukost.