magi kanske finns och kanske är
hur någon kan få någon som mig
att gå från

förtvivlad
till förundrad


//


varje gång jag dör skriver jag



-


Jag grät, önskade bort mig
önskade alla tårar
bort från mig
önskade att jag var
mindre jag
mer någon annan

han kramades ur mig igen
det är förjävligt hur mycket av honom som sitter kvar
jag kramar och kramar
lite är ändå alltid
likt förbannat kvar


-


jag lovade
30 brev och
ur nummer 4 kom en saga
och jag skrev och skrev och minutvisaren rusade
jag grät
hela tröjan blöt
övertygad om
att det aldrig skulle ta slut,
det här vattenfallet

jag har haft så svårt att gråta
vissa skyller på tabletter
jag blir maktlös för min egen sorg
övertygad, trots alla år av ångestterapi,
att jag ska gå sönder
(på riktigt, jo, den här gången
är det på riktigt)
och gråten blir slussen som hindrar dammen från att ödelägga staden,
världen

så när de väl började forsa som sommarregnen vi brukade dansa i som små,
då sprang fingrarna över tangenterna och arbetade flitigt och metodiskt ihop en saga,
trots att jag hade fullt upp att gråta skrevs det ord efter ord och allting bildade förståerliga meningar och
jag kunde inte förstå hur det blev så, men
det blev det och

två sidor sitter jag med nu
mina egna
och
bröstkorgen häver sig inte i raseri
tankar hindrar mig inte från att skriva det här nu

tårarna har slutat rinna


-


magi kanske finns och kanske är
hur något kan få någon som mig
att gå från

förtvivlad
till förundrad


//


varje gång jag dör skriver jag