Om man inte varit där, långt djup ner i skiten så kan man inte förstå. Jag var där och även om det är bättre nu, så fortsätter jag framåt i ren panik.
Mörkret
Det finns en skugga i min själ
Den brer sakta ut sina stora vingar
Hotfullt sträcker den sig mot skyn
Mörkret sprider sig i mitt blodomlopp
Ett gift som trögt flyter i mina ådror
Varje ådra blir svart och ångesten ökar
Smärtan sliter i min sargade kropp
Ärren går upp värre än tidigare och vägrar att läka
Demonerna sitter i varje hörn och smider sina planer
Ett litet ljus syns i allt det mörka
Ljuset flämtar förskräckt
Det försöker att överleva och sprida sitt ljus
Darrande försöker jag resa mig upp på ostadiga ben
Jag greppar tag i täcket och skriker ut i natten
Att det kan göra så här ont, som om jag går sönder inifrån
Smärtan dunkar i mitt huvud och varje andetag är en plåga
Mina ögon är fyllda med salta tårar som hotar att svämma över
Ångesten sliter mig sakta i stycken
Pulsen är det enda jag hör
Tunga snabba slag som gör ont i mitt bröst
En skarp smärta vid ena ögonbrynet
En lång mörk tunnel framför mig
En våg av mörker bakom mig
Jag går sakta framåt mot det lilla ljuset som finns kvar
Aldrig ge upp, aldrig ge upp
Ett mantra för att fortsätta
Mina fötter blöder, men jag fortsätter ändå
Det är för farligt att stanna upp en enda sekund
Mörkret hotar att svämma över
Jag vill inte drunkna
Mörkret brer ut sina stora vingar i min redan sargade själ...