Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Solen går ned varje kväll

Solen går ned varje kväll
jag betraktar det blanka vattnet
skogen speglar sig
jag fylls av längtan

På berget växer en ensam tall
väderbiten
av frost härjad
längtan

I skymningen väcks mitt inre
natten skrämmer
ensamheten speglar sig
i det blanka vattnet

I mörkret gömmer sig de svarta krafterna
smyger tyst i den mjuka mossan
bakom trädstammar
stör min längtan

Solen dröjer
väntar ett helt jordevarv
sjöns vatten mörknar – svart
rädslan fyller mig

Längtar…




Fri vers av bo.rackson
Läst 134 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2018-09-11 19:02



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

bo.rackson
bo.rackson