I glädje bland värmande skogars doft

ser jag dig komma min kärlek emot

vildnatten söker mina händer att hålla

flyktigt men snar innan känslan flyr bort.

Rinn bäckens pärlor genom mina dagar

under mossan döljer fukten mitt steg

 känn ensamhetens gissel i tomställda hagar

låt vinden få spela längs vandrarens väg .

Jag trodde du stod min styrka bredvid

fångad av allvar med leklysten aura

hängiven känslan ur bortsprungen tid

men med längtan att finnas i stunden bara.