Blå är natten där livet händer
Letar djupt bortom sans och medvetenhet
Efter det röda livsflödet.

Jag vill låta röda strömmar väcka mig när jag på avstånd bygger isar som skydd mot kölden.
Någon stal min gyllene källa

Letar ännu
Om natten
När allt är stilla och det blåa väller in med sitt tysta vrål som fyller alla tomrum
Tills allt stannar still
Tårarna tränger ut långsamt av blå dårskap
Färgas röda av den kroppsliga längtan att förstå livets alla mönster
Livets alla budskap

Jag tror dessvärre att det är försent
Mitt öga söker sig åter in till det blåa
Som flinar självsäkert
Säger "jag är din enda trygghet"

Sömnen tar mig!

Nästa dag har redan hunnit galoppera bort mot kvällningen och jag ser stillsamt tiden fly utan mig
Likt flyktig dimma utan spår
Försvinner jag
Ensam bort

Det enda som består är blåa fält
Och röda dunster
Där mina drömmar hänger på tork.