Jag jagas genom hjärnans värn av maran
som solkar sotecellen svart med gifter
och gjuter över hjärtats ljus de överdrifter
som snart förställer källan bar till faran.

Jag sällas snäll till skammens skal av skaran
som skrattar hotfullt hårt mot skrämdas skrifter
och gräver ordlöst jordens ord till grifter
med maran mörk i fareljustiaran.

Mitt skinn är skav, min cell förställd och kvav
där tusen ljuskulörer förs till grav
i källarjordens grälla fällningskamrar.

Jag skyr den skymda hälft jag skapat självt
där skönt mot skinnet skadeskalet välvt
förhårdnad hennes heta hand här hamrar.