Hon var orolig för om jag skulle klara mig
Kunna andas igen.
Alla hennes orosmoln kom.

Det finns en del av mig som var obeveklig och självklar
Nu är den gjort till sten
Jag vill stanna där
i en världa av sten
där livet som strålade nu blivit taget från mig

Men jag får inte stanna
Jag måste lämna den
Statyn av dig
Jag måste låta den vara ett minnesmärke
Måste acceptera ditt monument
Gå framåt, andas igen

Jag får sakna dig,
Minnas
Då kan jag ha dig kvar även om du nu är
gjord till sten