Den envisa vinden pinade det lilla huset
Vinden ven plågat över dess tak
Hela dalen var i gungning
slutet kändes nära

På landsvägen strävade en häst mot vinden
kärran kändes tyngre än vanligt
Bonden hade stigit ned på vägen
och ledde nu hästen i dess betsel

På bergets topp satt en mörk figur
beskådande det vindpinade landskapet
nedan bergets fot
Han såg hästens stretande

Där nere i dalen ven stormen
här på bergets topp rådde ett sinnenas ro
här var allt lugnt och stilla
Dock skuggades berget av mörka moln

Regnet ökade i styrka – vinden tilltog
även var bergets topp på väg att drabbas
I stugorna satt människorna och hukade
bakom rutiga gardiner

Ingen såg dock bonden och hans häst…

©bo.rackson 2015