frågar jag och väntar förväntar mig en reaktion som alltid som aldrig förr spelar du en sårad sviken man i sina bästa år fastän dina har sprungit ifrån dig för längesedan sitter du där och kan inte annat för omvärlden är farlig omvärlden skrämmer och tapeterna har blivit som en andra hud för dig där du sitter och drömmer om gamla pianostycken samtidigt som du runkar dig blå över små fjortisbrudar för det är vad du kan och utövar med bravur kommer nästan varje gång förutom när posten är på ingång det har alltid stört dig i det nästan tranceliknande tillstånd du hamnar i när du läser tonårspoesi om tungor som letar sig längs behåband och blöta trosor ramlar du ner från din pinnstol och skakar ibland tuggar fradga bara för att försöka få uppmärksamhet men du får ingen för ingen kommer inom dina väggar aldrig mer