Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

vi ska alla dö - vi vet bara inte hur 

 

när jag dog var inte självkänslan uppfunnen 
den kom några år senare 
med kriget 

då hade jag precis lärt mig hålla käften och lida 
i skyttegravarna låg erfarenheterna strödda som damm 

vi skulle alla dö 
vi visste bara inte hur 

en av de rasande nätterna då allt var svart 
blev den strömmande älven min älskare 
vi skulle bli ett 

det var då synen försvann 
kroppen kände det våta 
och lungorna drog sig undan 
allt blev kallt och tomt 
 
vi skulle alla dö 
vi visste bara inte hur 

där var en strand av glassplitter 
blundade och gick  
jag förvandlades till pulserande blod 
 
kände väl igen den varma söta doften 
stannade i den  
tills den kom för nära 

 
då gick jag vilse igen 




Prosa av Sanningsägaren VIP
Läst 299 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2022-01-27 22:55



Bookmark and Share


  Hjördis Krovotskij
Wow, vackert, tungt, rå beskrivning. Kan vara metaforer för mycket. Väcker känslor av mörker och sorg
2023-05-26

    ej medlem längre

I min hemstad finns en kyrkogård, minns
alla ekorrar där och röster som sa var stolt.

Har funderat och försökt vara stolt. Förstår
hur Du tänker.


2022-01-28

  lodjuret/seglare VIP
Den där tänkarmössan du tar på dig ibland, den bärs int iväg med ett virus, istället blir läsningen som en sorts löpeld, längs en bardisk indränkt i sprisorter eller hur en majbrasa kan fås att ta fyr genom matande av böcker tryckta i pocketupplagor... bäst jag läser texten en gång till, så envar läsare kan vaccineras, två doser tack.
2022-01-27

  tom boreland
denna text kommer precis rätt när krigshetsen breder ut sig, skriven mmed fingertoppskänsla
2022-01-27
  > Nästa text
< Föregående

Sanningsägaren
Sanningsägaren VIP