Länge stod du naken inför mig
Och tårarna som föll frös till is på mina kinder
Jag hörde din puls, men dina ögon tycktes döda
Och istapparna som formats sköts som spjut in i mitt hjärta

Jag ville inget annat än att du skulle förföra mig
Men värmen i ditt andetag blev de största utav hinder
Så andades ett hopp och mina ögon började glöda
Men var tråd som spanns för din kappa, såg jag brista, ack, min smärta

Jag gick vilse där Ers Majestät, ty jag saknade ditt skimmer
Och jag föll ner på knä och bad dig komma åter
Det var så länge sedan jag såg dig i din klänning och din slöja
Kom skingra vårt bistra mörker och skyl mig i kristaller

Min kärlek för dig i mitt hjärta, för alltid, für immer
Som jag längtar efter gåvan från din himmel när du gråter
Ty när du höljer vårt kala mörker, och skyler höstens slitna tröja
Formas änglar i din sammet var gång den vävs och faller

Nu står jag i din vita sfär, en oskulds rena famn
Trollbunden av din skönhet och gnistrande magi
Mantel täcker marken med miljarders snidesmönster
Ingenting kan störa nu, min fullkomliga frid

Nu har du fått dina nya kläder, tvåtusennio är snart i hamn
Och jag förundras av en känsla så fullkomligt fri
för varje steg i ditt rike eller blickandes från mitt fönster
Du är hemma igen, Kejsarinna af Vinter och tack för att du kom i tid.