Han vaknade åtskilliga timmar senare. Då var det alldeles ljust, fåglar kvittrade och det var strålande solsken. Han kunde emellertid inte ha brytt sig mindre. Han hade en sjudundrande baksmälla. Han hade huvudvärk, tungan kändes som en yllesocka och värmen gjorde att hela situationen var som ett rejält smakprov på hur det måste vara i självaste helvetet. Det var faktiskt så varmt att hans kläder redan kändes nästan helt torra.

Han satte sig försiktigt upp, men tvingades lägga sig igen. Nu började det vända sig i magen också. Han stönade till och lade sig på sidan.
- Förbannade fågelskrällen, tänkte han. Kan ni inte pysa iväg nån annanstans och skräna?
Han började igen filosofera kring samma frågor som plågat honom under natten. Vem var han egentligen? Varifrån kom han? Vart var han på väg? Hur hade han hamnat här, var det nu sedan var han var? Han var precis lika klok som innan han somnade. Det bisarra i hela situationen fick honom att skratta till. Hur kunde man råka ut för en sådan total minnesförlust? Vad hade egentligen hänt? Det värsta var att han inte ens visste vem han var. Han hade aldrig trott att någonting sådant överhuvudtaget var möjligt.

Han grävde förstrött i byxfickorna. Han hittade en kondom, ett platt och skrynkligt paket cigaretter, en väldigt våt ask tändstickor och några sedlar och mynt i olika valörer. Ingen klocka, ingen mobiltelefon, inga nycklar, ingen plånbok som kunde ha innehållit hans identitetshandlingar. Han visste inte ens vilken veckodag det var. Han funderade på att röka, men slog snabbt idén ur hågen. Han mådde verkligen tillräckligt dåligt redan som det var. Han blundade, sträckte ut sig på rygg på marken och försökte andas lugnt. Det var dock i det närmaste omöjligt att slappna av. Han började mentalt förbereda sig på att stiga upp. Vid blotta tanken drabbades han av en ännu värre huvudvärk.

Han steg med stor möda upp. Det svartnade för ögonen och han tvingades lägga sig igen.
- Helvete också, tänkte han. Hur kan man vara så urbota korkad att man gång på gång super skallen av sig på det här viset?
En vag minnesbild av gårdagens berusning flimrade förbi. Det var inget tvivel om saken, han hade varit ute och supit sig full igår kväll igen. Men var - och med vem - det hade han ingen aning om. Hur som helst hade han tydligen denna gång totalt lyckats supa sönder hjärnan eftersom han inte längre ens visste vem han var.

En stund senare lyckades han ta sig upp på knä. Han tog stöd mot ett träd och tittade sig noggrant omkring. Långt borta mellan träden kunde han faktiskt skymta något som kunde vara ett litet hus. Alltid något. Han steg försiktigt upp och beslöt att försöka ta sig fram till huset.

Han snubblade fram genom skogen mot huset. När han kom närmare såg han att det var en kiosk. Kiosken låg vid en liten smal grusväg och den verkade ha öppet. Han stannade ett tiotal meter från kiosken och funderade. Ville han ha någonting? Vad hade han överhuvudtaget råd att köpa? Han grävde fram pengarna och räknade dem. Inte mycket, men någonting hade han i alla fall råd med. Åtminstone måste han ha en flaska Coca-Cola och det snabbt. Han gick med bestämda steg fram till luckan.