De föraktade,
sitter och kurar,
osynliga, solkiga kläder,
utstötta

Gamla meriter räknas inte om
du gått ner dig
Ingen ser era tårar över
brustna relationer

Ni är de stigmatiserade som
slåss för att ta hissen
till ytan

Om någon talar vänligt, ja
vänligt till er tänds ett litet
hopp som strax drunknar i 
självförebråelser

Ni ser ljusen från de välanpassades
hus och tänker på de dagar, de nätter
när ni hade närkontakt med era älskade

Stigen ni valde fjärmade er från
kärleken och de dagar
ni lekte med er dotters hår

Ni väntar på ett mirakel som ska
hela er,
och lyfta upp er från skuggtillvaron
till återförening och förlåtelse