En totalt förvirrad text om alltets meningslöshet
Åter går mina tankar runt i natten.
Dom vankar av och an för att se allt
Jag läser
Jag funderar
Jag ger upp
Vad är meningen?
Återkommer alltid till denna tanke.
Jag läser om alla olika meningar och hur problem ska lösas.
Några söker makten och de har självklart svaren som ska få samhället på fötter.
Några håller andra gisslan och spelar på känslor.
Hur jag än vänder och vrider på allt så hamnar jag alltid tillbaka till slutsatsen:
Jag går alltid först!!!
Tyvärr kan ju inte alla "jag" gå först.
Jag hamnar som vanligt tillbaka till det meningslösa tillståndet som jag begraver med min egen sorg.
Läs sorg=självömkan ty viktigast av alla är ju jag och det är synd om mig
Jag vänder mig åter mot havet och tar in dess alla dofter.
Tänker sedan på hur man kan såga ena sidan av havet för att hylla den andra utan någon reflektion alls.
När allt ska vara rättvist till sista droppen finns ingen rättvisa kvar.
När allt ska vara svenskt finns ingen svenskhet kvar
När allt ska vara okränkt så kränks det så mycket mer.
Vågspelet på havet är balans och så mycket mer