Matt jag satt att ängselmåla
vitstafflit, i kritkulör,
men i kol sågs stängsel pråla
på en kanvas nedanför
penselns stängda fängselhåla
av eklektisk apati
som i handen for förbi.

Natt jag satt att definiera
jagets drag, i dagmembram,
men min svärdsegg sågs kulera
över rummets runda ram,
skam har jag att skalskissera
fram figuren anletssvag
på porträttens sannvetsdrag.

Såg jag låg i själsporträttet
grågrafiter föra färg
från invanda vanvettsvettet
inom ärftlig ärgansmärg,
och det var på detta sättet
jag kom jaga demkulör
fram tills dagen då den dör.