Här är en pärla, som går tärd till tagg
att blänka blodomstänkt i rosors regn
och glimma in i immans dimskensdagg
som lagt sig silversänkt på taggars hägn,
där är en pärla, i massivets mitt
av imbedränkta slöjors slutna höjd
och vårvisionen vidgar vattnet vitt
där rosens röda kronkrans bugar böjd.

Där är en pärla över flimrets flor
att skena renad genom skrytsam skrud,
att skina skenbart skinn uppå posörens por
som hägnats hemlös under sommarhud.
Här står en rosmor så imbunden stor
att böja röda blad inför en pärlregngud
för inför stort, är den det största
och vad som fått all rosentagg att törsta.