Jag tror på ord, jag tror på tro och sant
men inte mer på slintartungans svada
att lämnas tyst ur lystnads bystdiskant
som vänder låtsad lust mot glömskans glada.

Jag tror på tystnad, tror på bröstets brant
som outtalad blottar allt att rada
dess nakna stämmor omkring stupets kant
men låter lystna bysttirader skada.

Jag knäar bara bar för knappa knyst
och tror på trohetston som trampad tyst
går kring i rösters rungansring förvillad.

Jag litar blott på läpp som kysst har lysst
förstört till löftet hört i bytbar byst
där tungans tunga ord är tro inbillad.