Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sonett - Speomspunnen



Så såg jag vågat lågt mot nattens nästen
när närhetsnätets väv var nästan nattad
därinne spann små spindlars dans i festen
men muntra munnar mötte mannen mattad.

Än frestad förd till mingelgolv som gästen
som Ingen såg jag tingeltang, utskrattad,
och vände vackert hem, men hör; förresten
är härligheten hård och överskattad.

Med smolk i glädjebägarn skam framsmyger
mot folk som stolta ständigt stirrar bort
från främlingssänd benämnd som annan sort.

Ohämmad hemma tog jag tyst av tyger
som skär så härligt hårt när ingen vet
att blyga byglar bär min utbrändhet.














Bunden vers (Sonett) av anathema VIP
Läst 175 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-10-12 22:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

anathema
anathema VIP