Jag tänker dig här

fast tiden den har rest

skulle älskat dig för evigt

om inte det inte vore just för det

att du ligger hos en annan

och inte är hos mig

att din blick den osar svavel

och det passar inte dig.

Nej, jag går min väg och stannar

inte förrän vägen tagit slut

och aldrig att jag vänder

 nu kan inget bli som förut.

Det blåser och det regnar

på den plats jag kommit till

men jag bryr mig inte längre

för nu är det just det här jag vill

vara ensam och få tänka

på de dagar som försvann

och få leva i det enkla

som en övergiven man.