I en famn där  ingen somnat

på en soffa i ett rum

där som tiden stannat orörd

och gardinen rör sig stum

i en trapp på andra våningen

dit jag rusat som ett fån

hört dig viska så förtroligt

fast  jag är så långt ifrån.

Du vinner min längtan

du tar vad du vill

du väcker min morgon

somnar intill

du vet vad jag behöver

ger mig allt och lite mer

vi släcker aldrig ljuset

förrän lågan brunnit ner

vi släcker aldrig ljuset

förrän lågan brunnit ner

förrän lågan brunnit ner.

Mina dagar bara går

i en röra utan slut

jag söker finna den mening

som jag levde med förut.

Men nu står tiden stilla

ingen hör  och ingen ser

jag släcker aldrig ljuset

förrän lågan brunnit ner

jag släcker aldrig ljuset

förrän lågan brunnit ner

förrän lågan brunnit ner.