Hej, jag ligger och tänker på dig och på oss lite såhär sent på kvällen. Jag försöker tänka ut nåt gulligt att skriva men det blev det här istället. Jag vet att du ska åka imorgon och vill inte att du ska behöva tänka på våran situation för mycket när du ska göra nåt viktigt! Men jag vill bara kanske veta hur vi lämnade saker och ting.. Tyvärr, och jag ber om ursäkt för det här, så är allt upp till dig. Jag är väldigt jävla kär i dig och kan inte tänka på annat än dig och hur mycket jag vill kyssa dig och hålla om dig när jag ser dig. Och för våras bådas bästa skull eftersom du inte vill vara med mig på samma sätt (rätta mig gärna om jag har fel) bör jag verkligen ta avstånd från dig. På riktigt. Jag har nåt i mig som tror att om jag håller ut så kommer du att välja mig tillslut, att du kommer våga älska mig som jag älskar dig. Du är det bästa som hänt mig. Jag kan inte bara vara din vän. Inte än. Ibland önskar jag att jag var zorro på riktigt, han hade aldrig gett upp och fortsatt kämpa för kärleken, han hade kysst dig som bara han kan och allt hade slutat lyckligt för båda. Nu kommer jag bort från ämnet.. Jag vet inte hur jag ska avsluta det här 'brevet'. Ja min fråga är väl om du vill gå på en dejt med mig eller om vi ska säga hejdå tills vi måste ses igen?