Jag såg dig. Såg dig gå förbi mig på den kalla vintergatan.
Mina ben skakar fortfarande och hjärtat dunkar sönder bröstet.
Plötsligt blev kylan outhärdlig, mörkret blev ett svart tomrum och ensamheten blev öronbedövande.
Jag vill skrika och springa nånstans, men mina ben viker sig under mig.
Istället dricker jag.
Dricker för att få benen att sluta skaka, för att bli varm igen.
Och för att förtränga den ensamhet blicken från dig gav mig.
Jag trodde jag var starkare, trodde jag klarade mig utan dig, trodde jag skulle klara av att se dig glad.
Jag hade fel.
Jag behöver nåt starkare, en öl räcker inte för att förtränga mitt beroende av dig.