Jag klättrar jättars nätter fram som vetter
mot slöjeslutets brutna disridå
där annan stans i glansens glömda vrå
ett annat närmas, värmt av andra nätter.

Jag slinker genom dag mot dimmoslätter
där oupptäckta fläktar stryker strå
på vilka bergetrollen trampar grå
och ängen äts av änglaröda getter.

Jag rider fridfull disets dinosaur
från kyrkemitt mot styrkeminotaur
på tidens tåg till dimplatåers platser.

Jag klättrar lätt dit jättars nätter lett
så döv för dödens klara klarinett
att härska herrelös i högpalatser.