I gytter gyttjar yttermolnen fallna
små fötters steg där moln går mållöst fram
att blanda regnbågsvåg med trågets slam
och charma barmen varm att kallad kallna.

Jag vandrar vägglöshet att viktledd vallna
och svävar föga ögats kalla kam
men strävar ställd i steglöst makadam
få falla allomfattad eller allna.

Men runt mig tunna flikar undanviker
inunder himlastegars grunda steg
som hoppar hopplöst opp till toppars fara.

Jag skräms där fröjderädslans höjder skriker
att fötters forna färd förföll för feg
och moln så vara, feg jag stegar bara.