Jag flyr ur dyrbar tid till fridens flaska
där världens värdelösa vikt ej är
men egeneskapismens schism förtär
min skapta skepnadsmask till vaskad aska.

Jag väjer raskt för ord som säger "gaska
upp halvhumöret, hör, snart bärs du kär",
där tjärleksbleka skulder skallen skär
skall svallet kallt mitt mörkerfall förmaska.

För maskens mörka drag är ej enskilda
och bara varat bart kan inte bilda
det lilla liv som driver kalkholism.

För helgarunden bär på grundanflykter
och kvav av helhetskravet naket nykter
så skådar skallens skav sin sinnesschism.