Röda pulserande droppar,
den har gått knas igen,
röd spräckta vita långa ränder,
i skuggan av svart,
och jag vet att det inte är över än,
Ångestens pumpar ut i vindar,
som en storm i en lång tunnel,
med massa olika korridorer,
i varje vrå står man och kramar om sig,
med hjärtat utanpå bröstkorgen,
det fungerar sådär,
och vad som helst får hända...