Rädslan
Den vandrar runt i kroppen som om den vore ett med blodomloppet
Skammen hack i häl som en gammal vän
Som en skugga som tittar en över axeln
En demon som förlorar lita av sin kraft var gång hemligheterna yttras
Rädslan klamrar sig dock kvar för var gång
Hur kommer de reagera? Hamnar jag ute i kylan nu? Får jag vara kvar?
Så jag sätter mig ner med en kopp te
Demonerna mitt emot
Vad tänker hon nu?
Det skulle ni gärna vilja veta va?
Kanske är det där jag borde börja, med en kopp te och en hel massa självmedkänsla.
Kärlek, jag ska dränka mina demoner i kärlek.
Ta min rädsla i handen, det är okej om jag inte får vara kvar.
Alla kan inte förväntas förstå
Jag klarar mig ändå