Hennes sorg var som floden med dess förlopp,
evig och föränderlig på samma gång.

Med svallvågor
efter häftiga regn,
spolades gammal kärlek
med tillhörande bråte,
upp på bägge sidor om fåran.

Föräldrar, syskon, släkt,
pojkvänner, äkta män, älskare,
lärare, klasskamrater...
som efter nya oväder och med månens dragningskraft
om de svarta nätterna
åter drogs med ner i sorgefloden.

Så höll det på.

Allt detta fick barnen bada i.