Jag står naken i mitt kök
omgiven av dagg i stilla bön;

genomskinlig för den sol
som aldrig lyst på mig.

Hur kom det sig att just jag föll
offer för natthimlens intrikata väv?

Oset av förmultnad råtta
immar igen mina fönster och
jag har ett ackord i min kropp

Ett medel för längtan,
min nakna kropp,
i silverfiskens råa sken

Mina tårar är Sions.
Jag är harpan i Babylonien,
den som sjunger om att minnas

Im eshkachech...
--
Timmarna viker sig själva smått
och jag fylls åter av en
död AM-frekvens monofoni