Redan medlem?
Logga in
Stadig som sten
Jag tänker tillbaka till glädjen bland maskros och timotej jag lyfter min blick emot himlen och känner att du är med mig.
Och lilla kalven den skuttar utan tvivel och utan ett kval jag njuter av dofternas honung där jag sitter och känner mig sval.
Nu är min tid den bästa på jorden jag är vuxen och vet vad jag vill jag har längtat att dagen ska komma när du och jag bara får finnas till.
För jag har renare luft i mina lungor rödare blod i min ven jag känner mig starkast i världen och min hand är stadig som sten.
För jag lever i solmättad glänta och jag skriver om allt det jag ser när solen åter går ner i havet då vänder jag blicken mot dig och ler.
Bunden vers
(Rim)
av
Peter Kohlm
Läst 156 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2018-10-30 17:35 |
Nästa text
Föregående Peter Kohlm |