morgonen tar mig i sin famn
regning, kaffedoftande dag
målad med svårttorkade höstfärger
i fönsterrutan vars färg flagnats av
allt skalas ner

vill inte ut i regn
vill fånga världen hem
vill dämpa tickande
vågar inte släppa livet ur fingrarna
och livet känns som deg till lovat nybakat bröd

nybakat luktar så gott
det smälter smör så lätt
men jag släpper inte,
jag måste arbeta med deg i all oändlighet

morgonen sluter mig i sin famn
regnig, kaffedoftande dag
onsdagen sprider sig genom alla rum
vid min fot inte ens katt
måste gå nu