Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vindar, vi ville..



Vinden är det närmaste vi kommer himlen -
den blåser kråsupplåst i mänskovimlen
utgjuten utan någon halvnatur
till skändansslätt av hav, och berg, och djur,
jag ville, vind, du kunde ta mig med dig
till platser där all överkasten ser ej
den döda mullen, men en flykt på forsen
som välls från värmeaktens dal till kullekorsen.

Då skulle jag få falla mot ditt tempel
förutan krav och gravallvarets mänskostämpel
emellan berg där toppen stiger stum
mot embryon, i innanhimlens rum,
och aldrig skulle jag få falla för ett ytligt
i mörkrets mänskorum så lätt utbytligt
men vandra varje dag i evig lyster
där varje man är bror och kvinna syster.

Min vind, du vet väl att jag allt försakar
att falla full mot berg där burna vakar
ej på en sten av stelnad stäppgranit
men mot en fjärran fäll så evigt vit,
du vind, i ilning mellan ispalatsen
är du till mänskobenen än motsatsen
som tar mig från det jag ej fick uppleva
till formlös färg i värmebergens skreva.



















Bunden vers (Rim) av anathema VIP
Läst 567 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2018-11-01 21:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

anathema
anathema VIP